EM 2020 är det enda Europamästerskapet som spelats ett annat år än det som står i namnet. Turneringen sköts upp ett år på grund av coronapandemin och avgjordes mellan den 11 juni och den 11 juli 2021, i elva städer i elva olika länder. Italien vann finalen mot England på Wembley efter straffar och tog sin andra EM-titel, 53 år efter den första. Här är historien om ett mästerskap som inte liknade något annat.
Ett jubileums-EM utspritt över hela Europa
Idén kom från dåvarande Uefa-ordföranden Michel Platini. För att fira att EM fyllde 60 år skulle turneringen för en gångs skull inte ha ett eller två värdländer, utan spelas i städer över hela kontinenten. Planen var från början tretton städer. Bryssel ströks redan i december 2017 när bygget av den tänkta nationalarenan stannade av, och matcherna flyttades till London.
När turneringen väl spelades blev det elva värdstäder: London, Rom, München, Baku, Sankt Petersburg, Bukarest, Amsterdam, Budapest, Köpenhamn, Glasgow och Sevilla. Stadio Olimpico i Rom stod för öppningsmatchen, där Italien slog Turkiet med 3–0, medan Wembley fick både semifinalerna och finalen. Alla 55 Uefa-länder fick kvala, även värdnationerna, så det fanns ingen garanti för att arrangörerna själva skulle vara med. Azerbajdzjan och Rumänien missade slutspelet trots att de hade matcher på hemmaplan.
Formatet var samma som 2016: 24 lag i sex grupper om fyra. Ettan och tvåan i varje grupp gick vidare tillsammans med de fyra bästa treorna, och därefter väntade åttondelsfinaler.
Pandemin flyttade mästerskapet till 2021
Den 17 mars 2020 meddelade Uefa att EM skulle skjutas upp ett år. Turneringen behöll ändå namnet EM 2020, och de flesta arenor fick behålla sina matcher. Pandemin präglade ändå allt. Varje värdstad fick ta fram en plan för hur många åskådare som skulle släppas in, och Uefa var tydligt med att inga matcher skulle spelas helt utan publik.
Det fick konsekvenser. I april 2021, bara två månader före start, petades Dublin som värdstad eftersom det inte gick att garantera publik. Gruppspelsmatcherna flyttades till Sankt Petersburg och åttondelsfinalen till London. Spanien flyttade samtidigt sina matcher från Bilbao till Estadio La Cartuja i Sevilla. Publiktaket varierade kraftigt mellan arenorna. Puskás Aréna i Budapest kunde ta emot full publik, medan andra städer bara fick fylla en del av läktarna. Turneringen blev också det första EM med videodomare (VAR), och lagen fick göra fem byten i stället för tre.
Målrikt, dramatiskt och ett ögonblick som stannade tiden
Sportsligt blev EM 2020 ett av de bästa mästerskapen på länge. Det gjordes 142 mål på 51 matcher, i snitt 2,78 mål per match, vilket var det högsta snittet sedan gruppspelet infördes i EM 1980. Turneringen fick också ett märkligt rekord: elva självmål, två fler än i alla tidigare EM-slutspel tillsammans.
Den 28 juni bjöd på två av turneringens mest minnesvärda matcher. Spanien slog Kroatien med 5–3 efter förlängning, och samma kväll slog Schweiz ut de regerande världsmästarna Frankrike på straffar efter 3–3. Cristiano Ronaldo vann skytteligan med fem mål och en assist och blev samtidigt den bästa målskytten i EM:s historia, med 14 mål totalt.
Det starkaste minnet från sommaren handlar ändå inte om fotboll. I Danmarks första match, mot Finland i Köpenhamn den 12 juni, föll Christian Eriksen ihop på planen strax före halvtid efter ett hjärtstopp. Han fick hjärt-lungräddning direkt på planen och fördes till Rigshospitalet, där hans tillstånd stabiliserades. Matchen spelades klart senare samma kväll. Eriksen fick en inopererad defibrillator och var tillbaka i spel, i Brentford, åtta månader senare. Danmark tog sig sedan hela vägen till semifinal, där det blev förlust mot England med 2–1 efter förlängning på Wembley.
Sverige vann gruppen men föll i Glasgow
För Sverige började EM 2020 starkt. Laget hamnade i grupp E med Spanien, Polen och Slovakien och spelade sina gruppmatcher i Sevilla och Sankt Petersburg. Det blev 0–0 mot Spanien, 1–0 mot Slovakien och 3–2 mot Polen. Sju poäng räckte till gruppseger, före Spanien.
I åttondelsfinalen väntade Ukraina på Hampden Park i Glasgow. Matchen gick till förlängning, och när straffläggning närmade sig avgjorde Ukraina med ett nickmål. Det slutade 2–1 och Sverige var utslaget. Vill du läsa mer om truppen och matcherna finns en egen sida om Sverige i EM 2020.
Finalen på Wembley – Italien tog hem det på straffar
Finalen spelades den 11 juli 2021 inför 67 173 åskådare på Wembley. För England var det den första finalen i ett stort mästerskap sedan VM 1966, och starten kunde inte ha blivit bättre. Efter bara en minut och 56 sekunder sköt Luke Shaw in 1–0, det snabbaste målet som gjorts i en EM-final. Italien tog sedan över bollinnehavet, och mitt i andra halvlek kvitterade Leonardo Bonucci efter en hörna. Det stod 1–1 även efter förlängningen.
I straffläggningen ledde England med 2–1 efter två omgångar, men lagets tre sista skyttar missade alla. Marcus Rashford träffade stolpen, och Jadon Sancho och Bukayo Saka stoppades av Gianluigi Donnarumma. Italien vann med 3–2 och tog sin första EM-titel sedan hemmamästerskapet 1968. Donnarumma utsågs till turneringens bästa spelare, som första målvakt någonsin.
Finalen hade också en mörk baksida. Tusentals supportrar utan biljett försökte ta sig in på arenan, och de tre engelska spelare som missade sina straffar utsattes för rasistiska påhopp i sociala medier efter matchen.
Vad EM 2020 betyder inför nästa mästerskap
Experimentet med ett EM utspritt över hela Europa blev en engångsföreteelse, och EM 2024 spelades i Tyskland. Nästa herr-EM, EM 2028, spelas i England, Skottland, Wales och Irland, och Dublin får därmed en ny chans efter att ha strukits 2021. Wembley står återigen för finalen, och du kan läsa mer om arenan i vår guide till EM-finalarenan Wembley.
EM 2020 blir kvar i historieböckerna som turneringen som spelades ett år för sent, i städer från Baku till Sevilla, med halvfulla läktare på vissa håll och full publik på andra. Det var ett mästerskap där fotbollen till slut fick ta plats trots allt omkring den.